lemonaid

Jag drunknar i saltvatten.
Måste stänga av kranarna.
Vrider så hårt jag kan.
Misslyckas.
Kinderna förblir nedstänkta i tårar, och ögonen lyser rödare än solnedgången.
Som ett ensamt, hjälplöst barn.
Snyftandes och skrikandes.
Skakandes i fosterställning.
Ingenting spelar någon roll.
Allt är mörkt.
Allt är kallt.
Bli inte ett med mörkret, hör jag någon viska.
Försvinn inte, ge inte upp.
Låt det göra dig starkare.
Väx.
Jag är rätt så jättenära på att må såhär, men jag vägrar. Texten är för övrigt ett utdrag från min dagbok för något år sedan.