Nedkyld
Det doftar fortfarande av dig i mitt rum. Jag gömmer mig under täcket och blundar, för en liten stund känns det som att du fortfarande är här.
När jag öppnar ögonen igen möts jag av rummet som gapar av tomhet.
Det är stilla utan dina rörelser, golvet ensamt utan tygpåsen som du alltid lägger under skrivbordet, dött.
Tyst utan dina andetag och ljudet av din mörka röst som alltid gör mig lugn och lycklig.
Kylan isar mot min hud när jag inte är i din famn.
Jag saknar dig, igen.
Varför kan du inte alltid vara hos mig? Varför kan jag inte alltid vara hos dig?
fina fina du. saknar dig. på tisdag. det är tekniskt sett imorgon (om 20 minuter). älskar dig och dina texter. nu är sängen onödigt stor igen, du ska ligga där ju. puss
Man känner igen sig i texten, verkligen.
Vira jag vet inte vad jag ska göra, jag är helt skadad, jag älskar det här:
http://www.youtube.com/watch?v=QJO3ROT-A4E&ob=av2e
